axelmax.blogg.se

Axel Max är en fux valack född 1996 på 164 cm av raserna Halvblod/Fullblod. © Copyright på alla bilder + text!

Bästa..Minnen..

Kategori: Allmänt

Många djur som har förändrat mitt liv till något bättre..
men det är ändå sex stycken som jag verkligen vill lyfta fram..

Selma:
;Mitt vackra hjärta.. varit i vår familj sen 2004, och varit den bästa och mest lyhörda hunden någonsin. Finns inte en enda människa som inte har blivit berörd av henne på något sätt. Många påstår att hon är den snällaste hunden dem någonsin träffat, och jag håller med. Världens vackraste och klokaste, kan man klona henne?
Finns nog inget dålig att säga om dig, visst du är lite trög och lyssnar lite halvkasst ibland, men du har nog lite vaxproppar och seg startad hjärna för sen trillar poletten ner. Jag tycker alltid att det är så mysigt att ha dig nära, vi är ute sent på natten och sover hela morgonen och tar en promenad vid 11 och då får JAG tvinga upp dig! knasvovve....


Brolle:

;Odrägliga, jobbiga, adhd Brolle.. Men oj vad du fick en att smälta. Här var en hund man verkligen fick kämpa med för att hitta de rätta knapparna, och det tog sin stund, men sen hittade vi något som du gillade, nämligen agility. Vi tränade ett antal gånger, och du blev nästan min egna. Men nu finns du tyvärr inte i våran familj längre då du blev bortadopterad mot min och andras vilja... och jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på dig.. fina Boo..
 

Axel Max:

;Min alldeles egna häst, min fina Axel Max... Så fruktansvärt missförstådd.. Jag hade inte så mycket tålamod innan du stormade in i mitt liv, du har lärt mig att mjukna men oxå att vara bestämd. Fastän du är en valack så beter du dig verkligen som en märr. Du har dina dagar.. ibland stoppar du in huvudet i famnen på en och man kan stå och gosa i timmar.. och ibland vill du verkligen inte alls. I början var du hemsk, och man blev nästan rädd. Men jag är glad att jag kämpade, varje dag, för den du är idag är underbar. Du har dessutom lärt mig att rida, förr kunde jag verkligen inte rida hästar som satt fast så illa som du gjorde. Men efter många timmar i sadeln så har jag äntligen hittat knapparna och du blir rundare och finare, min älskling. Min första häst.
 

Nicolien:
;Älsklings hjärtat... Vet inte vad det är du bär på men någon sorts allergi måste det ändå vara.. känslig mot de mesta och svårfödd. Ser verkligen ut som ett förvuxet föl.. Att man kan älska en häst så mycket är svårt att förstå, jag vill bara flytta hem dig och en annan till Axel och vi ska leva lyckliga i alla era år. Men tyvärr går inte det, inte just nu iallafall. Det märks vad du älskar att göra.. Hoppa, och gärna på dina villkor. Fort och högt och gärna lite galet! Vårt bästa minne är fälttävlan tillsammans. Du är bäst, och det är inte många som förstår varför.. Jag saknar att rida på bästa Nikki, men jag vet att jag inte klarar av henne. Hon är för stor och stark för mig för att allt ska vara perfekt, och det tog tid för mig att inse det. Jag grät den kvällen poletten föll ner, och Åsa tröstade mig och försökte berätta att jag är duktig men att du är svår. Den kvällen hade jag svårt att förstå att jag var duktig och du svår. Jag tyckte bara att jag var sämst.. du är ju bäst.... men dagar efter det så ställde vi ändå upp i fälttävlan, och det gick superbra och vi avslutade verkligen på topp!
 
 
Dumle:
;Åh Dumle, svårt att säga något dumt om dig. Du är verkligen en sån häst alla drömmer om, snäll - orädd - okomplicerad, en sån man kan göra allt med. Snäll mot nybörjare och tuff mot de vana. Jag kommer ihåg hela sommaren som jag tillbringade ute på Törnby med dig, och det var så kul. Du är så snäll att ha och göra med, inga problem.. Jobbig att galoppera på bara, riktig ponnygång och du har minsann lite åsikter! Jag älskar att låna och passa dig, det känns verkligen inte jobbigt alls utan snarare kul! Du fick mig att börja tro på mig själv igen, och få till hoppningen och sluta mesa så mycket. Jag litar verkligen till 100% på denna ponnyhäst. Underbara Du.
 
 
William:
;Bild från 2010, min kärlek för dig har bara växt, du är lik Axel på många sätt, kanske därför jag kämpat med er båda.. Tror att människor inte har svårt att förstå varför du är en av dem "utvalda". Så mycket du har ställt upp för mig, alla tävlingar, alla träningar och alla påtvingade mysstunder. Hur mycket kan ett djur göra för en? Sista gången jag red dig var på nyårsafton, och jag saknar dig, så fruktansvärt mycket.. Fastän jag träffar dig nästan varje dag så sticker det ändå i hjärtat att jag troligen aldrig mer kommer få rida dig... men jag hoppas, och den dagen - den stora lyckan! Varje gång jag jobbar/är i stallet kommer jag alltid en extra gång förbi dig, pussar och berättar hur jävla bra du är och hur lycklig jag är för att få ha ridit dig och ställt upp i tävlingar och visat upp dig, visat upp OSS. och varje gång du ska ut i hagen så försöker jag (precis som man gjorde när man var liten och hade en favorithäst) alltid få ta dig och leda dig dit du ska. åh, jag kan skriva en hel novell om dig.
 
 
Jag älskar er allihop, och ni gör mig så lycklig..
 
/Maja!

Kommentarer

  • Linda Jacobsson säger:

    Vackra ord bästa Maja! Åh vad jag känner din smärta när jag läser detta! Önskar så att jag kunde göra något för att hjälpa till! Skickar många varma kramar iaf!!! Linda

    2013-01-15 | 08:43:23
  • saraSpara säger:

    <3

    2013-01-15 | 14:45:02
  • sara säger:

    <3

    2013-01-15 | 14:45:33

Kommentera inlägget här: