axelmax.blogg.se

Axel Max är en fux valack född 1996 på 164 cm av raserna Halvblod/Fullblod. © Copyright på alla bilder + text!

glömde..

Kategori: Axel Max

Nu när vi kommer till hagen och ropar på honom så möts vi av ett gnägg, samt ett möte på halva vägen genom hagen. Så lycklig att han kommer när man ropar, utan att behöva ha godis eller liknande.

Från att vilja sparka oss och vara livrädd till att älska oss och gosa ner i famnen.
 
Lyckliga? JA!ax

Fantastisk uppdatering..

Kategori: Allmänt

Oh yes, detta lär bli ett långt och svajigt inlägg, men ska berätta lite snabbt om vad som hänt sen de senaste inlägget..

Natten mellan den 18 och 19 September blev Axel sparkad rätt fint uppe vid höftkulan på mjukdelarna på rumpisen av hagkompisen, han gick på tre ben och jag trodde benet var av.
Men lyckligtvis så var det inte de! Han hade fått in en bra träff vilket gjorde att muskeln troligen hade fått en grop (tror inte att den hade gått sönder då hade han haft mer ont) eftersom vi fick peta å trycka. Men han ville inte stödja på benet i början och stod verkligen jättesnett. Förstå min panik, överlycklig att äntligen fått en "egen häst" och det börjar med att han blir extremt halt.

Det hela slutade med att Axel fick en egen hage att ströva runt i (enligt veterinären så rör han sig så bra själv i hagen att det är onödigt att ha honom på boxvila då han ändå bara kommer att stå still).

Vi var såklart där varje dag och bytte vatten samt borstade på honom, valde även där att plocka av honom bootsen då han tog det lugnt.

När vi märkte att han började springa lite mer så satte vi på dem igen då vi inte ville att han skulle dra av sig dem.

Vi började även få röra honom mer, han accepterade oss bättre. Vi kom in med ett gott syfte så han fick en positiv upplevelse med oss, finns inget bättre än att locka med äpplen.
 
 
Han litade inte fullt ut på oss än utan var fortfarande väldigt vaksam över våra rörelser, och vi fick inte riktigt klappa honom.
 
 
Men efter ett par gånger kom detta resultatet, Elly fick pussa på honom och jag stod samtidigt och klappade på halsen, vilket gjorde oss så extremt lättade då det inte fanns någon mentalt fel på honom.
Gångerna efter vi var inne blev han så glad att han kom galopperandes och bockandes i all glädje mot oss och det var då vi började gå promenader med honom för att få ett starkare band.

Jag kommer ihåg att jag var inne i en riktigt dålig period där jag hade konstanta ledproblem, hade ont i hela kroppen men värst i knäna, så både han och jag haltade runt på banan, men båda var extremt glada för att vi hade varann.
Jaag kommer ihåg bilden ovan, det regnade och var äckligt kallt jag var kall, hade ont och var allmänt grinig. Men när jag möttes av Axel i hagen, ett långt och glatt gnägg och han kom galopperandes emot mig, blev jag friskare än någonsin.
 
Dagarna gick och han gick fräschare så vi började skritta uppsuttet, korta turer på 20-30 min och han var jämt glad och vi var glada att efter ca 3 veckors väntan så skulle vi äntligen få rida vår nya häst (igen).
 
När vi hade skrittat ett tag så bestämde vi oss för att han skulle börja trava, och jag valde att inte låta mina kilo var de första han fick kämpa med utan jag slängde upp min systerdotter Cassandra.
Axel var glad hela passet och sprang på som bara den.
Och han var så fruktansvärt glad.
 
Men några dagar efter vi hade ridit så blev han halt igen och då lät vi honom bara skrittas för hand igen men hältan ville inte ge med sig så vi lät honom bara vila i några veckor till. Vi bytte hovslagare undertiden han var halt, och det var dax för skoning. Eftersom han stod på benet så valde vi att han skulle få dojjer iallafall och hovslagaren drog av skorna och upptäckte att han hade en hovböld precis där skon hade suttit, så det var därför Axel hade haltat. Nåväl, Linus *(vår hovslagare) gjorde det han skulle, han karvade ur bölden och voila! hästen var inte oren längre. 

Fantastiskt vad en sån liten grej kan göra....
 
Vi fortsatte att sätta igång honom successivt och allt rullade på, i några dar..........
Tills jag får ett samtal av Elly där hon säger att Axel är halt igen. Dock på ett framben! högerfram.. förut var det vänsterbak som strulade. och blöder näsblod.
Jaha tänkte vi.. och hoppades på en hovböld till då de var lätt att plocka bort, men för säkerhetens skull ringer vi veterinären och rådfrågar.. 

Varpå hon säger att det inte är någon fara utan att de troligen är en belastings skada från då han var halt på vänster bak. hästarnas ryggar går som ett x, de som händer i vänster bak händer alltså i höger fram.
Han fick vila ett par dar och vi smörjde honom med kylgel och så fick han stå i sjukhage. 
 
Efter ett par dar var Axel tillbaka, frisk och redo att börja träna, IGEN.

Snacka om att vi har haft otur i början..
Så vi har till 90% av tiden endast ridit ut, för att stärka muskler och hitta kondition.
 
Efter ett par skritt-turer bestämde vi oss för att (när han äntligen inte haltar) släppa ihop honom med hans nya hagkompis, Hightech, en regnig lördag kväll.
 
Vi har ridit ut tillsammans rätt mycket så båda hästarna visste om varandra men aldrig riktigt fått hälsa, förrän den kvällen. Och det ihopsläppet gick jättebra, Axel som vi tror blivit lite starkare och mer självsäker sa faktiskt ifrån en gång. (de tyckte vi var kors i taket eftersom han annars bara brukar låta de andra vara). 
 
Dagarna rullade på och Axel reds på och han skötte sig utmärkt, inga skador eller liknande, men han fick fortfarande gå i sjukhage eftersom han inte hade fått träffa alla nya kompisar, utan bara Hightech.

Elly och jag red tillsammans, då hon var hästvakt åt Hightech och vi ringde sedan ägaren Johanna och frågade om vi ytterligare en gång fick släppa ihop dem på banan för att de ska bli ännu bättre kompisar och det gick alldeles utmärkt. 
Axel Max och Hightech stormtrivdes ihop...
Fina pojkarna..
 
Axel fick gå några dagar till tills en söndag då alla hästägare tillslut var på plats, så de kunde släppas ihop på banan hela gänget. Jag var tyvärr inte där men Elly sa att dem började med Axel och Hightech iochmed att de hade redan träffats, och sedan släppt in Foxy och Grey. Det hade gått helt okej, de gick på led hela bunten och hälsade Axel välkommen till flocken, och det kändes fruktansvärt bra.
 
Så nu går Axel tillsammans med grabbarna i en jättefinlerig hage, men han har fått kompisar och han stortrivs!
I stallet är han betydligt mycket lugnare och snällare mot oss och alla andra, han trivs med boxgrannarna och hans avföring har blivit som normalt igen då han var lite orolig förut och de såg ut som koskit.
Han dricker ordentligt och ser allmänt cool ut.
Manen har dessutom börjat växa ut igen!!!! även om jag tycker att han ser döcool ut nu så ser han snart ut som en HÄST igen och inte ponny... :)

Elly och jag försöker bygga ännu mer muskler och kondition, och klär honom snyggt och varmt ;)
Lite fail dock på hans vänster fram............ men jag orkade inte göra om.. :)

Nu ska vi kämpa på så han blir den finaste hästen!
 
Vår lilla köttbulle! <3